Fredag/ Lördag 00 00

För första gången känner jag att jag verkligen måste tänka på det måste fundera på det, kanske bara för att det ska sluta komma upp i huvudet på mig vid alla olämpliga tillfällen...1 december, dagen när jag hoppas att onskan ska försvinna ut ur min älskade farmor. Klagar på henne ibland, men älskar henne trots allt, den enda jag har kvar, jag är trots allt en del av henne...

Vad gör man om det inte blir bra, om det aldrig blir bra....alla säger att man inte kan gå runt och tänka på det, men jag gör det, kan inte hjälpa det, verkligen försökt skjuta det ut ur mina tankar för jag klarar inte av detta

Den dagen jag ser döden drabba någon av mina så hoppas jag att ni finns där, finns inte ni där så tror jag inte att jag kommer att vara här, det gör mig lite rädd men det är sanning, klarar inte sånt här själv....

Tänker på er ofta, Mormor, Morfar och Farfar, vaför...?

Jag är så rädd för att du också ska försvinna...



Haft en underbar kväll förresten, tack för det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback